Usch.
Jag har ångest. Och det är sjuktjävlajobbigt. Det sitter i hela kroppen, men framförallt i hjärnan och bröstkorgen. Jag känner mig som en stålfjäder - jag är alltså sjukt spänd. Jag vill inte mer nu, jag har fan ingen ork till det. Jag vill inte känna något. Jag önskar att min lilla hjärna slutade att hitta på och inbilla sig saker. Jag mår så dåligt och jag har ingen att prata med.. jag känner mig så jävla ensam. Övergiven.. fanfanfan.. just u vill jag inte vara ensam =(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar