0075; Fruktansvärd rädsla

Jag är rädd. Jag är rädd för framtiden. Det här kommer låta helt sjukt.. men jag är rädd att min ångest ska försvinna. För jag vet inte hur det känns att vara utan ångest, jag vet inte hur det känns att inte vara orolig för allt hela tiden. Jag är så sjukt rädd att om det fösvinner, kommer jag känna mig tom? Jag känner mig tom ibland, och det skrämmer skiten ur mig att det kommer kännas så hela tiden om ångesten försvinner. Jag förstår om ni tycker att jag låter helt vrickad, men min ångest är som en slags trygghet även om den får mig att må skit. För den finns alltid där och jag vet hur den känns. Jag vill INTE känna mig tom. Det räcker med dom gånger jag gör det nu. Jag vill inte, vill inte. Jag skäms över att berätta det här, men det måste ut. JAG ÄR LIVRÄDD för den känslan. Jag hatar den tomhetskänslan något så jävulskt. Usch usch usch... =(