Idag har jag legat i sängen hela dagen - förutom dom gånger jag gått på toaletten och imorse när jag gjorde fruskost åt mig och hjärtat.
Jag har läst lite bloggar, läst VR, stirrat, gråtit.. jag känner mig desorienterad och har ingen direkt koll på läget. Självföraktet är väldigt starkt. Jag mår halvt illa, antagligen på grund av att jag inte ätit något. Jag borde äta, jag borde tvätta håret, jag borde byta om och kliva upp ur sängen.
Men jag orkar inte, det går inte. Det känns som en omöjlighet. Jag vill, men det tar stopp. Jag har för mycket ångest, för lite ork. Jag är så dålig, och skuldkänslorna är enorma. Jag känner mig enormt jobbig, och som en dålig vän och flickvän. En dålig dotter. Jag märker att vissa drar sig undan, det känns som ett spjut u hjärtat, det gör så jävla ont.
Jag pratar knappt med min mamma längre. Och när vi väl pratar känns det ytligt. Och jag hatar mig själv för att jag inte vågar säga som det är. Och jag känner mig som den störtsa egoisten. Men det känns så ytligt, och jag förstår, hon är nykär. Men jag är trasig. Jag är livrädd. Jag har ont i både kropp och själ.
Jag vet ite ens vad jag ska skirva...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar