Jag blir rädd när han höjer rösten. Jag hatar pengar och jag hatar att vara rädd. Jag känner mig som ett litet barn och jag vill bara krypa ihop för att kunna gömma mig. Dom litar inte på mig heller, dom vill inte lämna mig ensam för att jag är självdestruktiv. Men jag hatar när dom bråkar. Jag kastas tillbaka i tiden och magontet kommer som på beställning. Ångest, ångest, ångest. Denna jävla ångest.
Jag vill att det ska bli natt så att det blir tyst och jag kan bedöva min ångest. Nu får jag bedöva den med Stes..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar