0183; Not like the movies

Tre läkare har skrivit detta i min journal; Personlighetsstörning?

Så nu ska jag få en personlighetsutredning. Jag vet inte riktigt när ännu, men det blir rätt snart. Jag väntar på att min kontaktperson ska ringa mig och informera mig om läget, men jag kan inte hålla mig så jag kommer säkerligen att ringa honom så fort jag postat det här inlägget. 

    Jag försöker planera dom kommande veckorna, och då måste jag veta hur det blir med allt inom öppenvården & utredning osv. Dessutom har jag en sån fruktansvärd ångest dygnet runt som inte ger sig. Trots benzo och alla andra dumma metoder jag tar till med för att bedöva ångesten och tomheten i bröstet. Jag har dessutom nästan haft sönder min högra bröstmuskel. Jag kan inte riktigt förklara, men jag har en hel del blåmärken + att det gör sjukt ont.

Jag kanske åker till min mamma på söndag, och jag kanske åker till min pappa den 11 juni. Vi får se, vad som händer och sker beror mycket på Öppenvården. Men nu ska jag sluta pladdra! Jag skriver mer sen..

0182; Fuck the pain away

Ångestångestångest, denna förbannade jävla ångest. Jag mår så dåligt och jag vet inte var jag ska ta vägen? Hela bröstkorgen är fylld av den där vidriga ångesten. Jag hatar det och jag önskar att det fanns en knapp man kunde trycka på så att ångesten bara försvann. 

Trots Stesolid och några Lergigan släpper det inte, trots att jag rispat släpper det inte och trots att jag försöker andas lugnt och med djupa andetag släpper det inte. Jag hatar det. Jag hatar det.

0177; Helveteshelgen

I fredags fick jag en massiv panikångestattack. Och ångesten efter detta har inte avtagit något under helgen. Jag har haft såpass svår ångest att jag knappt gått ur sängen, och jag har levt på Stesolid. Det har varit ångest ångest ångest och ångest. Jag vet inte vad jag ska göra och jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag kämpar mot självskadeimpulserna och försöker hålla mig kvar på planeten. Jag upplever allt som overkligt och ALLT är jobbigt. 

Imorgon ringer jag Psyk, igen.. För nu känns det som jag ramlat ner i ett svart hål. 

0175; Another hopeless night.

Och självklart sitter jag här med ångest igen. 

Dagen började bra, men blev sämre och sämre. Det blev bråk mellan mig och K. Jag kan inte släppa vissa saker, och jag kan inte reagera på det sättet som K vill. Jag är jag, och jag reagerar som jag gör. Bråket sitter kvar (såklart) och jag har ångest. Jag känner mig skakig och ensam. Hjälplös. Fan jag orkar inte. Men jag kämpar. 

Imorgon ska jag till psyk.. Jag hoppas verkligen jag får rätsida på något när jag varit där.. Ja, jag kan ju hoppas naiv som jag är. Jag vet bara inte hur det ska gå med sömnen - jag behöver komma upp allra senast kl 08.30. Och idag vaknade jag väldigt sent.. Ja, jag hoppas det löser sig på något vis. Jag skriver mer imorgon förhoppningsvis, hej!

0172; I'm falling down

Det blir värre, ångesten blir värre. Panikångest och dödsångest. Finns det inget slut på det här eländet? Hur ska jag ta mig ur det här..?

10 mg Stesolid. Jag väntar på att det ska börja verka. Ensamhet, overklighetskänslor, värdelöshetskänslor. Jag känner mig som en jävla plåga. Fan också. Hur ska jag kunna bedöva ångesten, ensamheten, tomheten? Med Stesolid, med att göra mig själv illa på alla möjliga vis. Funkar inte det ena så fungerar något annat bättre. Jag orkar inte ha det så här. Jag orkar inte skada min omgivning mer. Fan också.

0171; Vad händer?

De senaste dagarna har jag haft ångest i kroppen. Jag tror att det till största delen beror på att jag höjde Fluoxetinet i torsdags, men ja. Borde det inte ha stabiliserat sig nu? Jag vet inte. Men jag blir så orolig och hypokondrisk i mitt tänkande. Jag blir paranoid och får panikångest. Jag hoppas verkligen det lugnar sig. Men imorgon ska jag ta kontakt med psyk igen. I need them.

Nu ska jag ta mina kvällsmediciner, och lite benzo. 

0163; Glad påsk!

Påskafton idag. Det känns inget märkvärdigt alls, inte så konstigt kanske med tanke på att jag inte firar påsk. Men vädret är himla fint och mitt "vår-&-sol-lycko-rus" håller i sig, och det gillas som tusan! Men jag ska tillägga att det går väldigt mycket upp&ner, som en bergodalbana. Ena sekunden kan jag känna mig väldigt lugn och tillfreds och i nästa får jag sån fruktansvärd ångest så jag inte vet vad jag ska göra av mig själv. 

Och en till sak.. Jag märker att jag blandar ihop drömmar och verklighet - alltså jag "kommerihåg" saker som jag tror har hänt, men i själva verket är det oftast saker jag drömt. Lite halvläskigt, jag undrar vad det kan bero på? 

Men jag hoppas att alla ni som läser detta har en underbar påsk ♥

0158; Fokus

Fokusera, för fan fokusera nu. Försök tänka logiskt, tänk logiskt - sluta inte. Låt inte hjärnan ta över för då är det kört. Fokusera, gör något som du kan lägga tankarna på. Vad som helst, utan att vara destruktiv. Fan, destruktiv har jag redan varit. Skuld, ångest, äckliga och vidriga känslor. Jag hatar att känna. Ta bort skiten.

Jag tänker hemska tankar, och jag tänker på att låta blodet rinna. Det känns som att alla mina sårskorpor pulserar och bara vill rivas loss, som att det finns för mycket innanför skinnet som behöver komma ut någonstans - var som helst och hur som helst. Skuldkänslor. Äckelkänslor. Jag vill kontrollera det som gör ont, jag kan inte kontrollera det och det skrämmer skiten ur mig. Jag är rädd. Jag har ångest. 

Jag vet inte vad jag ska göra. Försöka sova? Då kommer jag vakna inatt. Jag kan inte fokusera. Jag kan inte stänga inne det onda. Fan. Fan. Jag ska försöka spela något. Lägga fokus på det.. Hoppas det lugnar. Tjohej..

0156; Dare

Jag vågade mig ut till Maxi idag! Okej, jag hade Emelie i telefonen.. Men jag gick dit! Jag hämtade ut lite mediciner och köpte kattmat. Och glass såklart. 

Jag fick såklart väldigt mycket ångest, inbillningar och panikångest. Men jag är stolt över att jag vågade. Och jag klarade det! Heja mig! Nu är jag hemma och myser på med Zelda.. ska tvätta fejjan med mina nya ansiktsprodukter, hoppas dom är bra.. Sen vet jag inte vad som händer mer idag, men jag skriver sen igen! Puss!