måndag 16 maj 2011

0172; I'm falling down

Det blir värre, ångesten blir värre. Panikångest och dödsångest. Finns det inget slut på det här eländet? Hur ska jag ta mig ur det här..?


10 mg Stesolid. Jag väntar på att det ska börja verka. Ensamhet, overklighetskänslor, värdelöshetskänslor. Jag känner mig som en jävla plåga. Fan också. Hur ska jag kunna bedöva ångesten, ensamheten, tomheten? Med Stesolid, med att göra mig själv illa på alla möjliga vis. Funkar inte det ena så fungerar något annat bättre. Jag orkar inte ha det så här. Jag orkar inte skada min omgivning mer. Fan också.


2 kommentarer:

  1. Du skadar inte din omgivning, Emelie. Klart det kan vara jobbigt att se en närstående ha ont, men det är inte du som skadar dem. Du skadar dig själv och om de tycker det är jobbigt att se hur dåligt du mår, kan de faktiskt försöka hjälpa dig istället för att säga att du skadar dem.

    Sen kan det förstås vara svårt att veta hur man ska hjälpa någon som mår dåligt, men de är ju de friska; de ska vara de stabila. Då ska de också kunna acceptera att du inte mår bra och att du därför inte alltid är snäll mot dig själv. De får visa förståelse för dig, helt enkelt, och försöka hjälpa dig så gott du kan.

    Om någon sagt att du skadar dem under eller efter det att du mått dåligt, så har de hanterat situationen väldigt ineffektivt och det är helt och hållet deras sätt att se på saken. Det betyder inte att du faktiskt skadar dem. Bara att de saknar verktyg för att hantera det jobbiga i att se någon de älskar må dåligt.

    Kram.

    SvaraRadera
  2. Jag vet hur det känns och jag lider med dig.. men jag hoppas du klarar det här och att du har orken till att må bättre!

    och tack för kommentaren :)

    Kramar!

    SvaraRadera