0177; Helveteshelgen

I fredags fick jag en massiv panikångestattack. Och ångesten efter detta har inte avtagit något under helgen. Jag har haft såpass svår ångest att jag knappt gått ur sängen, och jag har levt på Stesolid. Det har varit ångest ångest ångest och ångest. Jag vet inte vad jag ska göra och jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag kämpar mot självskadeimpulserna och försöker hålla mig kvar på planeten. Jag upplever allt som overkligt och ALLT är jobbigt. 

Imorgon ringer jag Psyk, igen.. För nu känns det som jag ramlat ner i ett svart hål. 

0172; I'm falling down

Det blir värre, ångesten blir värre. Panikångest och dödsångest. Finns det inget slut på det här eländet? Hur ska jag ta mig ur det här..?

10 mg Stesolid. Jag väntar på att det ska börja verka. Ensamhet, overklighetskänslor, värdelöshetskänslor. Jag känner mig som en jävla plåga. Fan också. Hur ska jag kunna bedöva ångesten, ensamheten, tomheten? Med Stesolid, med att göra mig själv illa på alla möjliga vis. Funkar inte det ena så fungerar något annat bättre. Jag orkar inte ha det så här. Jag orkar inte skada min omgivning mer. Fan också.

0168; Come what may

Jag är hemma.

Jag skulle vilja säga att jag är helt ångestfri, men det är jag inte. Jag har fortfarande ångest när det gäller vissa saker, som känslor, relationer osv. Men just nu är det betydligt mycket enklare att leva då jag klarar av att ta mig ut ensam. Jag är mer spontan, och det känns bra. Men, jag känner mig lite mer impulsiv och jag vill gärna berusa mig på något vis. Är det inte tabletter så är det alkohol eller något annat. 

Just nu städar jag. Bara dammsugningen kvar, sedan ska jag gå och handla och därefter gå hem till Lena. Men jag ska hem ikväll igen. Men nu ska jag fortsätta här, ses!