0228; Måndag den 17 oktober

Egentligen så vill jag ha tisdag idag, men man får inte alltid som man vill.

Jag har haft "jagsaknarminmamma"-bryt några gånger i helgen som varit, och i förra veckan. Den här starka känslan av att jag inte får plats i hennes liv längre. Att allt har förändrats och jag får inte vara med. Tryggheten är borta. Ont gör det. Jag vet att många av dom här tankarna är pga min borderline. Men i stunden gör det så ont att jag går sönder. Hela lördagkvällen satt jag med tårar i ögonen så fort jag tänkte på ordet "mamma". Jag saknar henne, jag saknar henne så jävla mycket. Hon har alltid funnits, hela mitt liv har hon varit här. Så hon fattas mig, hon fattas mig enormt mycket. <3

0214; Usch

Jag är sä fruktansvärt äcklad utav mig själv.

Jag vill bara skära bort allt äckligt, bli av med det som gör ont i mig. Blöda ut all tomhet och allt vidrigt som finns här inne i min kropp. Jag vill göra ett hål i mitt huvud och låta hjärnsubstansen rinna ur. Jag hatar det här, fyfan vad jag hatar det här. Jag hatar mig själv så jävla mycket. Jag är ful, fet, äcklig, vidrig, störd.. Ja, säg ett hemskt ord och det är jag. Jag orkar inte mer.

0213; I fucking hate sundays

Då var det återigen söndag. HELVETE.

Jag får sån jävla ångest varenda dumma söndag. Jag hatar det, jag orkar inte med det. Blää. Men jag ska försöka, och då menar jag verkligen försöka, för att imorgon är det måndag - och då ska jag träffa psykologen igen. Imorgon ska vi prata om diagnoser & behandlingar. Jag spricker nästan. Jag vill ha måndag nu, nu nununuuu. Måtte tiden gå väldigt snabbt idag så att jag slipper söndagsångesten och att måndagen kommer. I need my Monday!!

Idag berusar jag mig med Stes. Hej på en stund.

0209; Another sleepless night

Jag vaknade inatt igen. 

Ångesten brann i bröstkorgen, tankarna rusade i takt med min puls. Nya sår - and they keep getting deeper. Jag orkar inte med bergodalbanorna, jag orkar inte med känslostormarna, jag orkar inte med tomheten, jag orkar inte med nedstämdheten, jag orkar inte med att inte veta vem JAG är. 

Jag vill ha måndag, NU. Jag vill veta om jag får diagnosen, om jag kommer att få behandling. Jag orkar inte vänta mer, energin är slut. Jag har ingen koncentrationsförmåga kvar. Jag kan inte göra något i längre än ett par minuter, jag är slut. Så snälla dagarna, skynda på. Snälla!

0207; Bråk

Jag är rädd.

Jag blir rädd när han höjer rösten. Jag hatar pengar och jag hatar att vara rädd. Jag känner mig som ett litet barn och jag vill bara krypa ihop för att kunna gömma mig. Dom litar inte på mig heller, dom vill inte lämna mig ensam för att jag är självdestruktiv. Men jag hatar när dom bråkar. Jag kastas tillbaka i tiden och magontet kommer som på beställning. Ångest, ångest, ångest. Denna jävla ångest.

Jag vill att det ska bli natt så att det blir tyst och jag kan bedöva min ångest. Nu får jag bedöva den med Stes.. 

0203; Försvinnande depression

Det känns som att min depression börjar avta sakta men säkert, jag känner mig piggare och lite starkare. Men självklart så kommer det en baksida med detta också.. Min ångest ökar. Jag får mer ångest på dagarna nu än när jag var djupare i min depression. 

Och med den ökade ångesten och med mer energi så ökar också min självdestruktivitet. Det är ju så jävla typiskt, jag hatar det. 

Men en sak som är både bra och dålig är att jag nu börjar komma till självinsikt - jag har börjat se mina egna dåliga sidor. Det ger ångest att veta att jag faktiskt är manipulativ, att jag är alldeles för impulsiv i vissa situationer och allt annat dåligt som rör sig i mitt huvud.

Blah. Jag skriver mer sen..

0202; Självmordsdrömmar.

Inatt drömde jag att min mamma inte ville veta av mig längre. Hon sa att jag var jobbig och hon ville inte ha med mig att göra någonsin igen. 

- Jag blev alldeles förtvivlad. Jag grät och grät men fick ingen respons. Det hela slutade med att jag tog mitt liv.. Sen vaknade jag och var alldeles skakig. 

Usch, det var inte kul alls. Drömmen gav mig fruktansvärd ångest och jag hörde av mig till min mamma direkt, så hon har lovat att ringa ikväll.. Hoppas det lugnar mig en aning. För det här är så hemskt.

0201; Ätstörning?

Jag har haft problem med maten sen jag var 15. 

Jag har i perioder hetsätit utan att spy och andra perioder har jag svält mig. Jag har ingen diagnos för mina ätproblem, fast jag kanske borde ha det? Jag har ingen kontroll på mitt ätande. Just nu hetsar jag en hel del. Jag har fetångest över att jag igår smällde i mig 2 stycken 200 grams chokladkakor. Usch jag blir alldeles illamående av bara tanken. Jag hatar det här. Jag hatar att inte kunna ha någon kontroll.. 

Har någon av mina läsare någon koll på ätstörningar? Skriv gärna isåfall..

0199; Inlägg etthundranittionio

Rakblad som glider lätt genom huden. Ett rakt streck öppnar sig och det tar ett par sekunder innan blodet kommer. Så enkelt. 

Det blir djupare och djupare för varje gång. Tar i lite mer. Spänner skinnet lite mer. Papper fulla med blod överallt. Och sedan måste jag gömma allt för att kunna fortsätta. Inget får komma bort. Inget får synas. Smutsen måste få fortsätta komma ut. Tomheten och ångesten måste få lätta. 

Jag känner mig så jävla ensam, så jävla jävla ensam. Jag druknar i hatet mot mig själv. Jaget som inte finns. Vem är jag under skalet? Och hur ska jag orka överleva?

0198; Serietecknarlust

Jag mår inget vidare just för tillfället.

Men jag vill ändå berätta om min dag lite snabbt! 

Jag har tecknat idag, det har varit otroligt skönt. Det var längesedan jag tecknade ska jag tala om.. jag minns inte när jag gjorde det sist. Jag har tecknat i hela mitt liv, men när jag gick i gymnasiet försvann den skaparlusten. Men idag tog jag tag i det! 

Jag har också börjat skissa lite på en figur jag tänkte ha i en egengjord serie.. Jag har alltid velat göra en serie! En dröm som jag nu vill göra till verklighet, men det krävs en hel del energi så det får ta sin lilla tid eftersom jag inte har så mycket ork. Men jag har kommit på en huvudfigur, namnet på huvudfiguren och på ett ungefär hur jag vill att serien ska se ut manusmässigt! Så jag har ju kommit en bit på vägen. Resten kommer sen det med.

Men nu ikväll är psyket sämre, jag har ångest som jag inte vet hur jag ska kunna bedöva. Min första impuls var att hetsäta godis, men jag vill inte gå till affären ensam - så det sket sig. Min andra impuls var att jag ville shoppa på nätet, men det skiter sig det med för att jag shoppade så mycket igår. Och min tredje impuls är väl inte så svårt att räkna ut. Då går jag på självskadandet. Och mina impulser är så starka och ångesten likaså. Jag är inte stark nog att stå emot, men jag kämpar som fan. Men jag vet att om en stund så kommer jag att ge med mig inför impulsen.. 

0196; Emotional mess

Vaknar, orkar inte gå upp.

Orkar inte ta morgonmedicinen, skär mig. Orkar fortfarande inte gå upp eller ta min medicin. Näsan är täppt, jag sätter mig upp. Skär mig igen. Orkar inte gå upp i alla fall har fortfarande inte tagit medicinen fast klockan snart är halv 11. Söndagar är den jobbigaste dagen på hela veckan, jag hatar verkligen söndagar. Trots att jag har en bra dag att se fram emot imorgon så hatar jag denna söndag lika mycket som alla andra söndagar. 

Imorgon ska jag träffa psykologen igen och lämna in SCID-II formuläret jag fyllt i. 

0191; Disgust

Jag vill inte se mig själv i spegeln. Så fort jag närmar mig något föremål som skulle kunna spegla mitt utseende så tittar jag bort. 

Jag känner mig äcklad av mig själv. Ful, vidrig, fet och allt hemskt man kan vara här i världen. Men det absolut värsta av allt, det är att jag har ingen fin insida att luta mig mot. För innanför det groteska skalet Emelie så finns en ännu vidrigare insida. Tusen miljoner störda tankar om känslor, livet och döden, en frätande tomhet med ett stort jävla frågetecken i mitten. Vem fan är jag mer än det fula som jag tvingas leva med dag efter dag? 

Jag hatar min kropp, jag hatar min hjärna, jag hatar mig själv.

0183; Not like the movies

Tre läkare har skrivit detta i min journal; Personlighetsstörning?

Så nu ska jag få en personlighetsutredning. Jag vet inte riktigt när ännu, men det blir rätt snart. Jag väntar på att min kontaktperson ska ringa mig och informera mig om läget, men jag kan inte hålla mig så jag kommer säkerligen att ringa honom så fort jag postat det här inlägget. 

    Jag försöker planera dom kommande veckorna, och då måste jag veta hur det blir med allt inom öppenvården & utredning osv. Dessutom har jag en sån fruktansvärd ångest dygnet runt som inte ger sig. Trots benzo och alla andra dumma metoder jag tar till med för att bedöva ångesten och tomheten i bröstet. Jag har dessutom nästan haft sönder min högra bröstmuskel. Jag kan inte riktigt förklara, men jag har en hel del blåmärken + att det gör sjukt ont.

Jag kanske åker till min mamma på söndag, och jag kanske åker till min pappa den 11 juni. Vi får se, vad som händer och sker beror mycket på Öppenvården. Men nu ska jag sluta pladdra! Jag skriver mer sen..

0182; Fuck the pain away

Ångestångestångest, denna förbannade jävla ångest. Jag mår så dåligt och jag vet inte var jag ska ta vägen? Hela bröstkorgen är fylld av den där vidriga ångesten. Jag hatar det och jag önskar att det fanns en knapp man kunde trycka på så att ångesten bara försvann. 

Trots Stesolid och några Lergigan släpper det inte, trots att jag rispat släpper det inte och trots att jag försöker andas lugnt och med djupa andetag släpper det inte. Jag hatar det. Jag hatar det.

0181; Öppenvården

Jag ringde min kontaktperson på psyk för en stund sedan, och fick en tid direkt. Så kl 11.00 har jag tid på psyk.. Kändes himla skönt, och han vet om situationen angående min inläggning och allt vad det innebar. Fyfan, jag är så arg. Och det känns inte som att man blir tagen på allvar. Wäh, men ja. Det ska jag få prata ut om snart. 

Men jag har sån jäääääääääääääävla ångest just nu. Usch usch. Tog 10 mg Stesolid för typ 10 minuter sedan, hoppas den hjälper något. 

(GUD vad skönt det är att få blogga av sig igen!!)

0177; Helveteshelgen

I fredags fick jag en massiv panikångestattack. Och ångesten efter detta har inte avtagit något under helgen. Jag har haft såpass svår ångest att jag knappt gått ur sängen, och jag har levt på Stesolid. Det har varit ångest ångest ångest och ångest. Jag vet inte vad jag ska göra och jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag kämpar mot självskadeimpulserna och försöker hålla mig kvar på planeten. Jag upplever allt som overkligt och ALLT är jobbigt. 

Imorgon ringer jag Psyk, igen.. För nu känns det som jag ramlat ner i ett svart hål. 

0176; Ångest är ju kul!

Ironi.

Jag mår som en påse skit. Usch usch. Jag sitter och kämpar emot impulser. Det går sådär.. Jag har ett enormt sug efter att få frossa. Usch, jag vill inte. Men suget är så enormt, så stort, så svårt att motstå. Ångest, jag hatar dig.

Jag försöker tugga tuggummi, tänka på annat - ingenting verkar fungera.

Jag använder mat/godis/annat skit för att skada mig själv. Jag rispar mig, kliar mig, river sårskorpor. Trycker sönder min högra bröstmuskel. Jag hittar alltid sätt att skada mig på när ångesten är för stor. För det handlar om att vilja ha kontroll, fast jag egentligen inte har någon kontroll över huvud taget. Jag vill bara slippa. Försöker hitta saker som bedövar tomheten, overkligheten. Jag äcklas av mig själv.

0175; Another hopeless night.

Och självklart sitter jag här med ångest igen. 

Dagen började bra, men blev sämre och sämre. Det blev bråk mellan mig och K. Jag kan inte släppa vissa saker, och jag kan inte reagera på det sättet som K vill. Jag är jag, och jag reagerar som jag gör. Bråket sitter kvar (såklart) och jag har ångest. Jag känner mig skakig och ensam. Hjälplös. Fan jag orkar inte. Men jag kämpar. 

Imorgon ska jag till psyk.. Jag hoppas verkligen jag får rätsida på något när jag varit där.. Ja, jag kan ju hoppas naiv som jag är. Jag vet bara inte hur det ska gå med sömnen - jag behöver komma upp allra senast kl 08.30. Och idag vaknade jag väldigt sent.. Ja, jag hoppas det löser sig på något vis. Jag skriver mer imorgon förhoppningsvis, hej!

0174; Fuck this.

Jag är arg, jag är så jävla arg. För att folk är så falska och dumma i huvudet. Jag hatar fan folk. Hatar. Det är kul att känna att man bara duger när folk vill att man ska ställa upp, lyssna, ge råd. Men när man själv ligger och krälar på botten då duger man fan inte. 

Jag vill bara spotta på er. Jag hatar er. Jag hatar falskhet och ytlighet. Usch.

0173; Inlägg etthundrasjuttiotre

Det känns overkligt och jag befinner mig som i en dimma. Jag har sovit ganska många timmar dom senaste två dygnen. Men idag kom jag upp, jag har också lyckats ringa till Psyk och har fått två tider tills på torsdag - skönt. En tid till en kurator (första gången) och en tid till min kontaktperson. 

På fredag kommer det tre personer hit dessutom; Handläggare på socialförvaltningen, Chefen för boendestöd och en boendestödjare. Jag har alltså fått beviljat boendestöd, och nu ska det göras ett schema för 1½ månad framåt och därefter uppföljning och utvärdering. Sjukt läskigt, men behövligt. 

Nu tänkte jag försöka hålla mig aktiv, städa köket, hålla mig sysselsatt. Hålla mig på planeten. För dom senaste dygnen har varit som en mardröm. 

Och tack, tack, tack för era fina kommentarer - dom värmer mer än ni tror ♥