Jag vaknade inatt igen.
Ångesten brann i bröstkorgen, tankarna rusade i takt med min puls. Nya sår - and they keep getting deeper. Jag orkar inte med bergodalbanorna, jag orkar inte med känslostormarna, jag orkar inte med tomheten, jag orkar inte med nedstämdheten, jag orkar inte med att inte veta vem JAG är.
Jag vill ha måndag, NU. Jag vill veta om jag får diagnosen, om jag kommer att få behandling. Jag orkar inte vänta mer, energin är slut. Jag har ingen koncentrationsförmåga kvar. Jag kan inte göra något i längre än ett par minuter, jag är slut. Så snälla dagarna, skynda på. Snälla!
Varma goa kramar får du av mig,tyvärr inte irl men alltid något.
SvaraRaderaMicke