Egentligen så vill jag ha tisdag idag, men man får inte alltid som man vill.
Jag har haft "jagsaknarminmamma"-bryt några gånger i helgen som varit, och i förra veckan. Den här starka känslan av att jag inte får plats i hennes liv längre. Att allt har förändrats och jag får inte vara med. Tryggheten är borta. Ont gör det. Jag vet att många av dom här tankarna är pga min borderline. Men i stunden gör det så ont att jag går sönder. Hela lördagkvällen satt jag med tårar i ögonen så fort jag tänkte på ordet "mamma". Jag saknar henne, jag saknar henne så jävla mycket. Hon har alltid funnits, hela mitt liv har hon varit här. Så hon fattas mig, hon fattas mig enormt mycket. <3
usch och fy :/ lider med dig, skicka ett mejl nån gång om du känner för att prata! Eller om du har msn?
SvaraRaderakram