0176; Ångest är ju kul!

Ironi.

Jag mår som en påse skit. Usch usch. Jag sitter och kämpar emot impulser. Det går sådär.. Jag har ett enormt sug efter att få frossa. Usch, jag vill inte. Men suget är så enormt, så stort, så svårt att motstå. Ångest, jag hatar dig.

Jag försöker tugga tuggummi, tänka på annat - ingenting verkar fungera.

Jag använder mat/godis/annat skit för att skada mig själv. Jag rispar mig, kliar mig, river sårskorpor. Trycker sönder min högra bröstmuskel. Jag hittar alltid sätt att skada mig på när ångesten är för stor. För det handlar om att vilja ha kontroll, fast jag egentligen inte har någon kontroll över huvud taget. Jag vill bara slippa. Försöker hitta saker som bedövar tomheten, overkligheten. Jag äcklas av mig själv.