Rakblad som glider lätt genom huden. Ett rakt streck öppnar sig och det tar ett par sekunder innan blodet kommer. Så enkelt.
Det blir djupare och djupare för varje gång. Tar i lite mer. Spänner skinnet lite mer. Papper fulla med blod överallt. Och sedan måste jag gömma allt för att kunna fortsätta. Inget får komma bort. Inget får synas. Smutsen måste få fortsätta komma ut. Tomheten och ångesten måste få lätta.
Jag känner mig så jävla ensam, så jävla jävla ensam. Jag druknar i hatet mot mig själv. Jaget som inte finns. Vem är jag under skalet? Och hur ska jag orka överleva?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar