Är det fel på mig?
Min mamma ska flytta igen och jag känner mig helt trasig. Jag har inte riktigt hunnit smälta att hon flyttat från huset än.. och nu ska hon flytta igen. Jag blir livrädd och jag kommer på mig själv med tankar som att jag inte vet vem jag är. Jag får sån jävla separationsångest, det gör ont som fan. Jag vill vara liten igen, krypa ihop i min mammas famn.. ta bort min ångest. Är det fel på mig som mår så här dåligt över att hon ska flytta? Jag önskar ibland att allt skulle bli som "vanligt" igen. Men självklart så vill jag inte det samtidigt, jag vet att min mamma mår mycket bättre nu och det betyder allt - allt. Jag bara bryter ihop för att tryggheten är borta. Mitt "hemma" är borta. Ångest, fetingångest. Jag vill inte, jag känner mig så hjälplös och maktlös. Jag har en klump i halsen och ångest som äter upp hela bröstkorgen. Fan. Fanfanfan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar